Föredrag av Håkan Pettersson

» Startsida föredrag

Viljans kraft

Dom har vaknat nu humlorna. Jag kan bara le när jag hör deras yrvakna vårsurr. Det var nämligen så min senaste diktsamling Humlan började komma till för ungefär ett år sen. Jag vaknade med min älskade och en vårhumla var i rummet och den här dikten kom till.

Vakna
det är vår.

Mina sömniga ögon
möter
ditt solsken.
Jag kryper intill.
Det är några månader kvar.
Humlans surr
hjälper mig
finner ditt varma
sommarbröst

Ler nöjt
somnar.

Jag har skrivit tre diktsamlingar, Ögats kraft, Kärleksmord och som sagt var Humlan. Titeln Humlan på boken var självklar för mig. Jag har nämligen alltid känt mig likt den berömda humlan som inte kan flyga. Det vet alla utom han själv, därför flyger den på troskraftens vingar. I boken söker jag mig tillbaka till det enkla, råa, nakna och med humlan som mitt alter ego.

Diktsamlingen börjar i moll och slutar i dur. Det här är en av dom inledande dikterna.

Pojken på trappsteget
sitter
stirrar förvirrad
på dom som går förbi.
Vet inte vilken
väg
han kom
eller vilken
som leder honom
hem.
Läppen darrar.
En tår trillar
när livet tar mig
förbi.
Vidare
till nästa
trappsteg.

Det kommer alltid ett tvivel när jag skriver. Är det här verkligen något att ha, är det bra nog? Så också med den här boken. Osäkerheten gick över till övertygelse att det skulle bli bra och den känslan just där mellan tvivlet och vissheten har jag försökt att beskriva i nästa dikt.

Den verkar halvdöd.
Nejfällan
slog igen grymt hårt.
Humlan på mitt golv
kan inte tro på under.
Lidandet får mig sömnig.

Vaknar av surret
i morgonens solstrålar.
Öppnar fönstret.
Ännu en gång flyger humlan
på trons kraftfulla vingar.

Nästa dikt kom till mig en solig sommardag i en taxi.

Vet allt.
Kan inte
vill inte fatta.
Hör inget.

Kör blint efter GPS
som aldrig visar fel.

Sitter i hans taxi
på en grusväg i skogen.
Jag som skulle
till
Sheraton.

Jag blundar.
Lutar mig bakåt.
Det är kört.

Det går att läsa mycket mer om Humlan här på hemsidan. Efter tre diktsamlingar och en massa annat skrivande har min näsa blivit ganska skinnflådd under alla åren som jag har suttit likt en hackspett och låtit den hacka in poesi på det upphöjda tangentbordet. Med näsan luktar jag mig också fram till ny teknik som jag kan utnyttja i mitt skapande. Jag har till exempel under två år byggt upp en diger hemsida som uppdateras den första i varje månad med krönikor, dikter och bokrecensioner. Jag har också skapat en serie som heter CP-Råttan tillsammans med en tecknare. CP-Råttan är en tuff råtta som slåss mot livet med okonventionella metoder. Till sin hjälp har han en personlig assistent, Oxen. Råttan finns också som tröja i olika färger.

Jag är mycket tacksam för den moderna tekniken. Med den har jag också gjort vykort, där utvalda Stockholmsmotiv möter mina ord. För bara några år sen skulle varken hemsida, CP-Råttan eller vykort blivit gjorda. Men idag kan man göra allt med en näsa och en dator.

Jag tackar för att ni hörde på mig och avslutar med tre dikter från Humlan. Efter dikterna får ni gärna ställa frågor om det är något som ni undrar över.

Den första dikten handlar om en rebells död och hans återuppståndelse och då med lugnet i sig.

Är så trött på
vilt bitande i
illasmakande dumhet.
Stegen bär inte framåt.
Lägger mig i
mjuk förlåtande mossa.
Ser upp mot hoppets himmel.
Sluter ögonen.
Humlan
tar mig i väg.

Nästa dikt är till alla tvivlare som inte har insett att allt faktiskt är möjligt.

Den avslutande dikten är om vem jag är idag.

Jag vet att jag inte vet
något.
Inser att
dagen gryr.

Mina hjul
hungriga
brunstiga av liv.
Andas in
regnfrisk frihetsluft.
Sträcker mig likt en katt
av välbehag.
Tro.