Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Det fria

Vi bor i de nya moderaternas land, som ligger i valfrihetens värld, tänker jag när min blick glor på affärens mängd av olika sorters tandkräm. Vilken ska jag ta, vilken är bäst för tänderna? Är det någon som smakar bättre än de andra? En äldre man kommer gående stödjande på sin käpp. Han muttrar högt om att de har flyttat om allt igen.

- Undrar var de har ställt kaffet?

Ett sms får mig att rycka till och Janne krånglar upp mobilen ur min jacka. Ögonbrynen höjs när jag läser ”Born cheap” undrar om jag inte ska byta mobiloperatör. Jag ser förbryllat på tandkrämstuberna igen. Vilken ska jag ta? Måste komma ihåg att köpa mjölk också. Ska jag ta den gröna, röda eller kanske till och med den nya? Fan, vad jag velar. Jag ber Janne att gå och hämta bröd.

- Den vanliga sorten?

Jag följer Jannes rygg med blicken tills hans försvinner runt en hylla. Käft, vad vill du ha, flour, tandvithet eller bara en ren munhygien och framförallt vilket märke? Tungan får frågande vandra över tänderna. Skit i märket förresten. Bättre att ta den billigaste. Jag kastar ett öga ner i korgen när Janne kommer och frågar om brödvalet duger. Mobilen vaknar åter till liv i min ficka och skriker ut sin ringsignal.

- Ska jag ta det boss?

Janne mimar fram att det är sjukgymnasten. Jag drar in luft, sluddrar fram på min CP-dialekt att jag inte är nöjd med ståstolen jag var och provade ut. Den var för stor och klumpig.

- Kändes inte hundra.
Med en stoppande hand mot mig börjar Janne rabbla mina ord in i mobilen.

- Hon säger att då finns det bara tippbrädor att välja på.
Tippbrädor, min barndoms plågor, en evighet sen. Har hon inga andra alternativ eller lyder hon bara order? Det fria monopolets order som har upphandlat det billigaste märket på nästan alla behövda hjälpmedel.

Vårsolen skiner in i mig utanför Konsum och jag tar ett nytt tag om kassen i knät. Skjutdörrarna glider upp bakom mig. Gruset knastrar under mannens käpp när han börjar gå sakta mot Lundagatan. Hoppas att hans balkong har sol och ligger i lä. Jag önskar att han får några sköna timmar på den med sitt kaffe och kanske en tidning.
Ett stoppljus blir rött i korsningen och det andra grönt. Vem är det? Min igenkänningsradar slår till och jag kisar mot övergångstället. Är det Stefan, Markus eller Peter? Nej, vad är det då för något? Jaha, liknande färg på rullen som jag har och säkert samma jävla märke, satans amerikansk skit.

- Det här är för mycket.

- Vad sa du, Boss?

- Inget, kör hem mig och öppna kylen. Jag ska göra ett medvetet och bra val bland mina tjeckiska öl.