Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

LIVSKVALITET

Jag sitter i hundskitparken och ser genom gröna löv ut över vattnet till Stadshuset. Undrar vilken bok jag läste som fick mig att döpa om Skinnarviksparken till hundskitparken? Det måste vara några år sen för min hund levde och jag rullade här i min rullstol med honom då och då. Det är bara att hoppas han har det bra där han är nu och får många rökta grisöron att mumsa på. Jag känner saknaden i mitt bröst, ger min assistent en nick och han lyfter upp Tuborgburken. Den loja vinden gör att det blir några sekunders sugrörsjakt innan jag kan släcka törsten. Min blick vänder in mot gräsmattan och ser unga nästan nakna kvinnokroppar. Ja där är det okej om ni ligger och blottar er för solen, men räcker inte det? Måste ni verklighen blotta er för allt och alla. Ligga mer och mer nakna till exempel i Big Brother och ha sex med vem som helt bara för att få synas. Är det livskvalitet? Hur mår ni om några år när era barn och barnbarn frågar er hur ni kunde? Vad kan nästa steg vara, vända ut och in på er och filma när era inälvor ruttnar? Allt för att bli sedd på den satans TV:n. Är det livsmålet? Nej, det är ju förstås att ha sex med så många snygga vältrimmande kroppar som möjligt. Jag vill älska dig i nöd och lust heter det ju. Men det är mest bara i lust nu för tiden. Hamnar du i nöd någon gång då kastas du bort och din parter går till någon annan som kan tillfredställa hennes, hans kropp. För om inte annat kan vi alltid skicka efter leksaker på nätet från någon mystisk firma och ägna oss helt åt oss själva framför digital-TV:ns eviga porrfilmvisningarna. Fy fan, var är vi på väg? Vart tog det vackra vägen och framförallt den lekfulla fantasin?

Men kärleken ska komma och till hjälp finns den positiva vinden och dom ska få ner den själviska dumheten i en djup håla. Utanför ska en leende romantisk poet stå på vakt. Om inte annat får jag väl sitta där själv och glo. Då har jag något att göra på samma gång och inte bara sitta framför datorn och skriva gyllene ord. Jag känner illamåendet komma av mitt snusförnuft och är tvungen att skölja ner det med lite livskvalitet från min burk. En foxterrier kommer gående med sin matte på släp. Den ser misstänksamt på mig, morrar lite och går snabbt vidare. Jag måste le och tänker: Ja, du min vän, jag eller rättare sagt, min rullstol kan bitas väldigt hårt. Kul det där med hundars inlärning. Dom flesta hundar är som den där foxterriern, dom blir rädda när de ser en rullstol. Men min gamla jycke viftade på svansen och blev glad när han såg en rullande stol. Så rullstolar kan vara livskvalitet även för dom fyrbenta. Jag drar in den mogna sommardoften och bara är. Snälla sommar, stanna länge i år.