Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Tomteskålen

Jag sitter i köket och beundrar ljuset på bordet som inte ger upp sin kamp mot mörkret. Glöggen ryker i sin kopp.
Det börjar närma sig jul igen och jag känner åldern i mig när jag inser att det är den fyrtiotredje julen jag är med om. Vad har den här julen att ge mig? Något nytt?

Glöggen bränner till på tungan och jag svär tyst för mig själv.
Det kommer knappast någon tomte och bultar på min dörr. Vilken chock förresten om det gjorde det. Vad jag skulle glo och undra vem fan det var precis som jag gjorde för så många år sen.

- Ho, ho, ho, god jul! Finns det några snälla barn här?

Han stod i dörröppningen med sin säck och hoade.
Min nyvaknade barnhjärna visste nog att han inte var sann och ville avslöja honom till vilket pris som helst. Farsan hjälpte mig att sträcka fram handen till tomten och han skakade den så att skägget guppade.
Var det där skägget verkligen riktigt?

Tomten vaggade in till stora rummet och farsan satte mig i fåtöljen.
Nyfikenheten brann i mig och jag fortsatte att glo på tomten när han grävde i sin säck.

Jag tänkte kanske, den röda tomtedräkten verkar riktig för jag har sett att tomtarna har såna på TV. Oj, vad är det för stort paket. Kan det vara mitt?

För några minuter glömde jag bort tomten och bara rev och rev i julpapprets motsträvighet. Jag rev och slet så att blodet sipprade fram ur små skärsår på fingrarna.

- Ett hockeyspel!

Jag fortsatte studera tomten när jag rev upp dom andra paketen.

Vem är han och hur kan jag få veta det?

Jag såg på tomten uppifrån luvan ner till dom bruna skorna.
Har tomtar jeans? Är det inte samma sort jeans som min kusin Jonny har?

Jag smuttar på glöggen och grinar illa åt det kalla söta. Att glögg aldrig kan vara lagom varm. Jag ropar på Janne och han fyller på med kannan från spisen.

- Vad tycker du om mina nya jeans som jag köpte igår?

Jag ser på hans jeans och hummar att han kan få bli min tomte i år.
Med en konstigt oförstående blick på mig försvinner han in till sitt städande i badrummet.

Här sitter jag och dricker glögg som i den där låten av Winnerbäck. Jag har inte min balkongdörr öppen, knappt någon dörr alls.
Undrar om min kusin fortfarande är förbannad för att jag förstörde hans extrajobb? Men nu har han barnbarn att tomta för så jag är nog förlåten.
Jag skålar tyst för mig själv och alla tomtar med eller utan jeans.