Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Jultomten

Utanför drar den svarta kvällen förbi med sina adventsljus. Dom är som stjärnor i den oändliga rymden och jag har inte en aning om vad som gömmer sig bakom. Kanske ett svart hål eller ett rikt porlande liv, men mest troligt något mitt i mellan. Det finns ett besked att få på frågan men avståndet gör svaret ohörbart och skönt är det. Jag lutar mig bakåt i bilsätet och låter öronen raggla sig in i stereons radiosport. Så småningom letar sig min blick fram i bilens dunkel och studsar mot backspegeln. Vem är han som har kört mig så ofta dom senaste åren mellan farsan och mitt älskade söder? Vet inte ens vad han heter, jo Per är det nog eller var det Ola? Någon gång har hans mobil ringt och signalen har varit en dansbandslåt. Jag har fått för mig att han kan ta alla slags människor och det är en bra egenskap hos en droskchaufför. Ett flin kommer på läpparna åt min fördomstanke. Med den yrkeskunskapen i dansbandssvängen har han förmodligen mycket lätt att få kvinnor. Förresten var han väl ihop med en programledare i någon av alla digitalkanalerna om jag inte missminner mig. Gillar bandy lite extra i sportens värld om jag ska utgå från hans snack. Ja, vad har en Uppsalagrabb att välja på… och spelade med största sannolikhet som ung men kom aldrig upp på den högsta nivån. Livet utanför träningspassen drog och var betydligt roligare. Kanske hade han inte det bästa läshuvudet till morsans och farsans besvikelse. Det känner jag till för egen del. Blir till en livsskuld hur man än vrider på det för både föräldrar och en själv om man inte passar sig. Men han var driftig, ville ha ett fritt arbete som gav en hyfsad lön och hamnade i en taxi. Ja, en naiv tanke men jag hoppas att han tar riksfärdtjänst för att det finns hjärta i grabben. Ja, för fet blir han inte på dom här jobben. Dricker gör vi båda för en och annan öl slinker ner även i honom. Det skvallrar den lite för stora magen om. Förresten alla tomtar har kulmage. Han får upp bilen på motorvägen och jag känner styrkan när accelerationen trycker mig mot ryggstödet. Konstigt när andra taxichaufförer kör sitter jag på nålar. Okej, att många kör som galningar men det här går också undan. Han är tammefan min egen jultomte som ger mig respekt, trygghet och tilltro inför framtiden. Jag är en man på väg. En poet som har skrivit en del men har mycket kvar att få på print. Mitt emellan, det är bra, här finns kraft som ger tanken fart framåt. Jag är ett värdefullt julpaket som han varsamt transporterar genom decembernatten.

God jul min tomte, hoppas att vi ses nästa år också så här på förtroligt lugnt avstånd.