Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

DRIVKRAFTEN

Du ska vara nöjd och borde vara tacksam för att du har det så bra som du har det! Det har jag hört nästan hela livet och jag har aldrig förstått varför. Dom enda två saker som jag kan känna ödmjukhet inför, är att jag överlevde den kaotiska födelsen och alla dom underbara människor som sedan dess har hjälpt mig framåt i livet. Ibland undrar jag om det har med mitt funktionshinder att göra, att jag ska vara så satans tacksam och belåten. Ta t ex hjälpmedel, dom är ofta mycket praktiska och bra på alla. sätt. Men har ni sett ett estetiskt vackert hjälpmedel? Nej, inte jag heller och jag undrar varför? Om någon har ett bra svar på detta, skriv det i min gästbok här på hemsidan. Är det att vi inte är värda det för då kanske vi kan börja tro att vi är med i matchen. Min drivkraft och vilja säger att jag ska åka i en förgylld rullstol med diamanter glimrande i ekrarna och jag vet att jag imorgon gör det.

Tänk om jag inte hade den här drivkraften, då hade jag inte tagit mig ut från barndomshemmet ända till Skärholmens gymnasium. Vad hade jag då varit, kanske en trallande byfåne som viker brev på Samhall. Jag hade definitivt inte varit den jag är idag.

Drivkraften vägrade att låta mig återvända hem när gymnasietiden var slut. Istället förde den mig till en liten studentlägenhet bredvid Stockholms universitet. Till och med jag tvivlade många gånger på att drivkraften hade rätt när jag satt ensam i lägenheten, tryckte på signalknapen som skulle föra någon från boendeservicepersonalen till mig, men som alltid dröjde väldigt länge, ibland flera timmar. Och när jag satt i min soffa och fick diarre´ förbannade jag min obändiga drivkraft. När personalen äntligen kom efter två timmar stank det som fan och jag kände mig väldigt liten. Då ville jag sticka den skitiga svansen mellan benen. Jag ska inte dra hela min bostadshistoria, men hade jag varit tacksam och nöjd hade jag inte haft den fina lägenhet jag har och dom mycket fina personliga assistenter som ger mig möjlighet till ett intressant och häftigt liv.

Är det inte denna drivkraft att vilja få det lite bättre som är det som gör människan till människan? Och är den inte något som vi ska vara rädda om och värna, funktionshindrad eller inte? Skydda därför försiktigt drivkraftens ljus med era händer, låt lågan brinna stolt och stadigt. Då kan vi alla växa tillsammans, bli stora hjältar och befria jorden från människans förfall och negativitet. Halleluja!