![]() |
|
|
Krönika
av Håkan Pettersson
Säker bank
Efter en evighet och några få nummer till kommer en gammal man in genom dörren. Han får allas nollställda ansikten att vända sig mot honom. Duktig pojke tänker jag när Janne reser sig och låter gubben sätta sig på hans plats. Jag gäspar och ser ännu ett nummer hoppa fram. Det här går ju framåt med stormsteg. Att dom inte bjuder på kaffe åtminstone, så att folk inte sitter och somnar. - Det är något fel på dörren. Jag kommer inte ut. Jag stönar och ser på tanten som har gått fram till kassan och pratar med bankmannen. För fan kärring, lär dig att öppna en vanlig dörr och stå inte där och hindra kön. Bankmannen ler besvärat och följer med tanten till dörren. Han kommer genast tillbaka och ringer ett samtal i sin telefon. Vad är det här för satans larv? Tryck fram ett nummer istället för att stå där och snacka väder eller vad det nu är han pratar om. Från det inre av banken kommer en kvinna rasslande med en nyckelknippa som är större än störst. Nycklarna får en efter en försöka dyrka upp dörrens massiva ogenomtränglighet. Kvinnan rycker uppgivet på axlarna och hennes klackar smattrar när hon går till mitten av golvet och säger högt: - Vi får ringa låssmeden men så länge går det bra att ta trappan ut på baksidan. Jag känner hur min mun snörps ihop. Säker bank det här...
hur ska jag ta mig utför trappan med elrullstolen? Synd att jag glömde
mina vingar hemma. Jag sluter ögonen och gör mig klar för
väntan. Det är bara att hoppas att det inte börja brinna
nu i den här förträffliga säkra banken för då
blir det varmt om häcken. |
hp@hakanpettersson.net
© Håkan Petterson 2004 |
![]() |