|
|
Krönika
av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor
Förbannad
Vad jag blir förbannad på alla dessa gulliga funktionshindrade
som dräller runt med handen krampaktigt i sina partners. Jag såg
en av den sorten härom dagen när jag var ute i vinterhelvetet.
En ung grabb, kanske runt tjugo, kom rullande. Först flinade jag
till och trodde att han höll morsan i handen och tänkte, vad
sött. Den djupa kyssen fick mig att inse att så inte var fallet.
Det var som om han höll någon satans trofé i handen
när dom fortsatte Hornsgatan bort. Jag ser ju inte på skit-TV,
vet knappt vad dom billiga kanalerna heter. Men det skulle inte förvåna
mig om dom dyker upp där i ett mysprogram med sin ovanliga kärlek
och tindrar med ögonen. Helst ska hon komma från Ekerö
och han från Kista men så var det inte i det här fallet.
På grund av damens ålder tror jag inte heller att det blir
aktuellt med någon söt liten avkomma att visa upp för
omvärlden. För det verkar vara det maximala beviset på
att dom har monterat av sina hjul, slängt dom i någon återvinningscontainer
och blivit en ”normal”. Hand i hand med en dräglande
unge i knät. Frågan är hur dom tar sig fram utan hjul?
Det är kanske så att dom svävar fram på kärlekens
vingar eller någon koffeinläsk? Fast koffein i alla former
är väl otänkbart för en ansvartagande förälder.
Jag blir förbannad på alla som vill följa med den stora
flocken och smälta in i samhällets duma lallande dröneri.
Föresten, hoppas jag av hela mitt hjärta att ni är lyckliga
i er dansbandsvärld. Alla har rätt att leva på sitt sätt.
Därför har jag befogenhet att sitta här framför datorn
och vara förbannad. Jag håller näven knuten i fickan men
ingen ska få min smocka. Dom gånger min knuta näven kommer
fram ska den höjas mot skyn.
- Jag mot alla, jag mot allt!
|
