Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Gubbröra

Mörkret ligger som ett varmt täcke runt barndomshemmet. Jag glor på farsan i sin fåtölj, blicken vandrar över bordet till mitt vinglas och sen till TV:n. Det här är den heliga eller åtminstone bestående treklangen. Två ensamma män och en flimrande apparat i sin eviga gemenskap. Jag har tagit över morsans fåtölj när jag är här och fan vet om det inte är hennes favoritglas också som vinet vilar i. Skål morsan, skål för dig var du än är. Jag lutar mig fram och avnjuter glasets utsökt fylliga innehåll. Farsan tar upp fjärrkontrollen som har vilat på hans lår och låter den jobba sig runt bland kanalerna. Paulo Roberto skriker sitt ansikte rött för att få vuxna män att klä av sig och springa allt vad tygen håller på en sandstrand mot en serietillverkad statyett. Farsans tumme hittar snabbt nästa kanal eller är det samma? En så kallad kulturarbetare i kortbyxor med hängslen och lågskor som pillar sig förstrött i skägget. Kameran zoomar in hans blick som är full av förakt och det kommer en harkling. Den tunna nästan anorektiska tjejen som just har sjungit sjunker ihop.

Har jag inte sett samma skit TV för några höstar sen? En ond ande som inte får ro i sin grav utan måste upp och skramla med sina ben i fördumningens taktlösa musik. Jag blundar hårt en lång stund så att svarta skuggor får komma och gå. Det är långt till de ljusa ljumna kvällarna med brisar av livstro. Skitsamma, jag ska grubbla mig igenom den här vintern också. Ett mummel uppstår från min strupe på farsans fråga vad jag vill se på.

Det är dåligt med sport ikväll och det verkar bara var b-filmer som de bjuder på.

Min fot börjar trumma mot bordsbenet. Det kommer en smygande sur uppstötning samtidigt som Gundes hurtfriska, glada ansikte dyker upp i rutan. Jag sväljer bestämt ner den bubbliga syran och svär tyst. De har återuppstått, de gamla hycklarna som ska få oss lugna i vår törnrosasömn. Kyrkan och religionen är ett gammalt, slött och ineffektivt vapen hos maktens män i dessa tider. Nu är det vuxna dagismänniskor i olika lekrum som ska hålla oss lugna i tigerburen. Hade inte romarna också tigrar som kämpade i sina gladiatorspel?

Nej fan, släng Lill-Babs och Carola till tigrarna och låt dem få ett skrovmål. Då skulle det äntligen bli ett häftigt matprogram. Nej, suggorna är sega och jag vill fortfarande vara en någorlunda djurvän. Jag vet inte om en fet gubbröra är mer i tigrarnas smak än tanternas seghet. Men kanske det är så... Då kan man släpa till fortet Reinfelt, Borg och Hägglund. Ja, varför inte slänga med chokladbollen från landet som ligger på andra sidan pölen. Han bara mesar med ändå och skulle blir en utsökt efterrätt.

Nej farsan, stäng av. Vi tar ett schackparti innan vi sover.

Vill du verkligen ha smörj?

Har jag inte fått det på några år borde dina odds ligga lika lågt som midvintersolståndet i Piteå.