Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Väntans land

Sitter på en bar i väntans land och törstar efter en dröjande öl. Trots att klockan är natt för länge sen klibbar svetten under min kortärmade skjorta. Det gick väldigt fort att beställa men sen försvann samtliga servitriser ut genom draperiet till osynligheten. Butiksägarna står på gatan vid sina affärer och bara glor på tiden som flyter förbi utan att ens snegla på deras varor. Det rasslar till när gotlänningen på andra sidan bordet vänder blad på sin fem dagar gamla DN. Undrar om hans intensiva panikartade läsande är en form av att hålla koll på tillvarons kaos eller bara hemlängtan? Jag borde också ta mig en funderare på varför jag blir så irriterad på det. Är jag avundsjuk på att jag inte kan bläddra själv eller är det bara en längtan efter min dator. Att sitta här i värmen i den här årstiden är utan tvivel en ljuvlig frihet men frågan är om inte datorn ger mig mer suveränitet och kraft? Skitsamma, bra att gotlänningen såg i tidningen att Thåström, min CP-bror, ska ut på turné.

- Var fan är våra öl? Min tunga fastnar snart i gommen.

Jag nickar och hummar med. Poeter, sångare och alla vi sökare på olika former av turnéer. Vi som tror oss och framförallt vill leva på yttre spetsen av tillvarons finger. Oftast omogna män som inte får ro i tillvarons brus. Vi har blivit runt femtio nu och är överens om att punken dog i början av åttiotalet. Ändå spelar vi dom raspiga plattorna på fest efter fest och en del gapar till och med om anarki. Ja, jag har givetvis med mig KSMB och dom andra i min mp3-spelare. Jag har åkt så här långt för att lyssna på gammal musik. Sjukt, mycket sjukt.

Draperiet dras undan och en kvinna kommer med hoppet på en bricka. Hon ställer ner två glas på bordet och häller upp två Zinga. Gotlänningen sticker genast ner ett sugrör till mig och höjer sitt glas.
Den kommer hastigt och är ohejdbar. Nysningen kastar mitt huvud framåt och min panna rammar glaset.

- Aj som fan!

Ett kaos av Zinga, glassplitter och min förlägenhet på bordet. Jag stirrar stint på ingenting när det torkas, en ny duk kommer på plats och nytt mod kommer i mitt glas.

Gotlänningen garvar, tar en servett och torkar mitt blödande ögonbryn.

- Nu ser du verklig ut som den där boxaren som du alltid tjatar om att du är.

Jag dricker några klunkar och inser att det här kan göras bättre hemma i kylan. Där slår inte väntan mig groggy. Det är dags att våga komma hem.