Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Vykort

Ser ut genom det öppna hotellfönstret över Paris hustak och låter en mun vin slinka ner. Min gotlänning slavar vid skrivbordet med sina vykort.

Det är dags att åka mot norr, mot dig mitt Stockholm.

Vandringen vid Seine gör ont än. Dessa förbannade kulturens kullerstenar skakade nästan skiten ur mig. Uteliggarna i sina prång under broarna fick det dåliga samvetet att stocka sig i halsen. Vad fan, det sköljdes ner effektivt med några Mojitos i Hemingways ära på La Closerie des Lilias. Nog hade Hemingway rätt i att den här staden är en fest för livet. Dyr fest men, men…

Dagen efter i bakruset tände jag ett ljus i Notre Dame. Att en sån enorm stor och pampig byggnad är byggd för en kvinnas skull är en rysning. Undrar vad kungen hette? Han hade i alla fall en döende drottning och om prästen fick henne på benen så… Ja, ja skitsamma… En kung är en man, vi män nickar åt Gud, ger honom vad han vill ha och går vidare med vår kvinna. Gud fick Notre Dame och kungen fick en frisk drottning och allting slutade gott som i en saga. Själv spolade jag ner kyrkdammet med ett utsökt kostsamt vin på första bästa café utanför. En taxi tar oss till Tour Montparnasse, alla konstnärers favorittillhåll med en oslagbart mäktig utsikt över Paris, de älskandes stad. Stockholm, Stockholm, mina drömmars stad du är oskuldsfull och vacker, men ack, ack en ankdamm. Inte heller har du en lika häftig bokaffär som Shakespeare and Company med anor från 1700-talet. Det fanns mycket jag skulle ha velat ha med hem i resväskan, men det stannade vid några böcker av Bukowski som jag inte hade och mitt nionde ex av Den gamle och havet. Onödigt, inte alls, det är ju Hemingway som skrivit den och något av honom måste jag handla på Shakespeare and Company.
Ändå har en hemlängta smygigt sig på efter dig, du Stockholm. Du står där som en pojke med ditt Kaknästorn. Världens kvinnor småflinar och ser åt ett annat håll. Eiffeltornet är inte högst i världen längre, men fortfarande vackrast.

- Nu är jag klar, ska jag hjälpa dig att skriva några vykort?

- Va?

Min blick släpper motvilligt utsikten och jag ruskar tankfullt på huvudet.

- Nej, det är redan gjort.