Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Vårdkärringarnas återkomst

Ett småflin kittlar mina läppar när vartenda hårstrå på kroppen reser sig samtidigt som dom svart, gul och vita fotbollsspelarna springer in och sången sveper ner från läktarna. Konstigt att det händer samma sak varje match med mig efter alla dessa år. Det är likt en blandning mellan glädje och stolthet som skjuter upp längs ryggraden. Janne sitter nedanför mig på sin bänk med en bok. Det är inte alla som känner lika stor hänförelse som jag tydligen. Jag får ta ett djupt allvarligt samtal med honom någon dag.

Jag muttrar till när en rullstol med en ung kille dundrar in bredvid mig. Dimmiga, tomma, flackande ögon får mig att begripa att det inte är grabbens fel att jag sitter och skakar som ett asplöv. Att det inte ingår rullstolskörning i assistentutbildningen nu för tiden.
Domaren lägger bollen på mittpunkten och spelet rullar igång. Min blick följer spänt spelets rörelser. Kom igen Gnaget, håll ihop spelet nu. Tänk på att få upp backlinjen långt och tajta samman laget. Bollen spelas ner till målvakten och han plockar upp den i famnen.

- Oj, jag visste inte att målvakten fick ta bollen med händerna. Ja, jag får lära mig mycket i det här jobbet.

Om min blick kunde förinta hade den småfeta assistenten smält ihop i en grushög och lösts upp i betongens gråhet. Hon är inte bara outbildad utan dum i huvudet också. Skit i henne, koncentrera dig på spelet istället. Låt inte henne förstöra den här höjdpunkten i vardagen. Kom igen Gnaget, upp med bollen.

- Fryser du lilla gubben? Ska jag knäppa din jacka? Ja, visst ska jag göra det så vi inte blir förkylda igen. Det var så påfrestande när vi var snoriga och fick en röd näsa av alla hårdhänta som snöt oss när jag inte arbetade. Vi fick ont i den röda lilla nosen i flera veckor efteråt.
Hon sjunker ner på knäna, smeker grabben några gånger på kinden innan hon jollrande drar upp dragkedjan. Hennes händer tar om hans axlar och klappar några gånger innan hon omfamnar honom ömt.
För fan, skaffa en katt och pjoska med. Framför allt byt jobb och låt grabben slippa dina satans moderskänslor. Du förstör tamejfan allt som vi har byggt upp under alla år dina kollegor och vi som använder er. Gå hem, drar något mycket gammalt över dig och täpp igen käften med en stor brownie så att du kvävs i din egen enfaldiga dumhet.

Jag sparkar lätt på Janne och gör en huvudrörelse att jag vill byta plats.

Jag trodde att vårdkärringarna i alla åldrar och av alla kön utrotades när lagen om personlig assistans infördes men tydligen inte eller har dom återuppstått? Nej, du är bara en av dom få överlevande av din sort.

En utdöende sort som ingen kommer att sakna.

Jag höjer min knutna näve.

- Vi är starkast, vi är bäst, vi är dom som vinner mest! Gnaget, Gnaget, Gnaget!