Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Tråktidningar

- Hur kan du läsa den där tråkiga smörjan?

Janne ser upp på mig från andra sidan köksbordet och vänder sidan i min bok.
- Alla är inte så intellektuella som du vill verka vara min chef.

Jag muttrar mig ner i min bok och försvinner in i Steinbecks värld med möss och människor. Vem är jag i den här historien, ”dåren” eller hans beskyddare? Troligen båda två i en enda sörja av mjuka möss och jakten på normala fasta och trygga arbeten. Jobbet som drar mig upp varje morgon och ger mat på bordet. Jag tror ändå att galenskapens vackra övertygelse kommer att vinna. Kraften i drömmen kan inte slås ihjäl. Den mjuka äkta kärleken ska alltid vinna.

Marssolen lyser in sin vår genom köksfönstret och visar att det är dags att putsa rutorna. Jag vill se klart när sommaren kommer.
Sidorna vänds och efter en stund hämtas ytterligare en tidning från pappersinsamlingen. Jag bara ler åt Janne och fortsätter att läsa.

- Det är du som får dom här tidningarna och betalar dom så muttra lagom.

- Rätt, det enda försvaret jag har är att dom tyvärr ingår i dom olika föreningar för funktionshindrade som jag är medlem i. Tidningarna är som att äta gammalt bröd utan smör. Dom smakar unket och ointressant och växer i käften. Det är bara att kasta skiten.

Med ett flin tar Janne min bok och lägger bredvid tidningen.

- Sluta hyckla, bra litteratur blir inte gammal men tidningar för funktionshindrade är föråldrade innan dom går i tryck. Bra ändå att du läser tråkblaskorna så har dom i alla fall en läsare. Då kanske dom kan få EU-bidrag och kulturstöd.

- Du börjar bli en gnällkäring min kära chef. Skulle det inte vara bättre att göra något istället?

- Ska fan slänga pärlor för svinen. Kör mig till datorn för som sagt, jag ska inte sitta här och klaga utan göra det som jag ska göra, skriva! Du kan gå till soprummet med tråktidningarna. Vem vet, dom kanske blir något vackert efter det att dom malts ner och fått ett nytt liv.