Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Jaktstart

Vad vågorna ser frusna ut. Dom saknar nog sitt istäcke att värma sig under.

Bakfyllesurt ser jag mot Gotlandsfärjans barnhörna. Tre hoppande ungar ackompanjeras av tevens glada barnprogram och får mina händer att dra ihop sig i stryprörelser. Finns det inte ljuddämpare för såna där eller vad sägs om en vanlig hederlig kondom. Det finns ändå för många av oss på den här jorden. Min blick återvänder till vågornas frusna guppande. Mindre barnskrik åt mina känsliga öron leder kanske till att ni kan dra över er istäcket igen. Kan det bli bättre? Fan, jag borde få något miljöpris. Nej, det blir inget miljöstipendium av något slag, då skulle jag ro eller segla över till ön och inte sitta på den här skorven. Helst av allt skulle jag väl vara hemma om miljömedvetandet fått bestämma. Men orden var slut, väggarna stirrade tomma, inga livliga fantasier, inga galna infall, ingen inspiration, vad det nu är. Jag blev ett hungrigt djur som kröp ur sin lya. Yrvaket, sträckte mig ut, jakten kunde börja, vädra efter färska ord, meningar, noveller, krönikor, dikter, ett saftigt byte att sätta tänderna i. Ön där borta någonstans brukar alltid bjuda till med sina sälla jaktmarker, där fler än en varg jagat i fullmånens sken.

Jag morrar till och ser på ungarna. Det var som satan vad dom väsnas. Varför har dom lekhörnan så här bland folk? Den ska naturligtvis vara nedanför bildäck, där kan dom gulliga små liven skrika och slåss hur mycket som helst. Ja, varför inte låta en Abab-vakt stå där så kan föräldrarna roa sig på egen hand här uppe hos oss. Barnen får nog roligare där nere utan sina föräldrar, morsor och farsor får hämta kraft, färjan får sälja mer i baren och jag får sitta här i lugn och ro. Alla lyckliga och glada… Undrar om färjan har en idélåda av något slag och om det bästa förslaget får några tusen. Om inte Rödluvan redan var skriven skulle jag kunna sluka ungarna i min novellhunger. Vi är för många, det är vi, och tamejfan om vi inte har för många berättelser också. Kanske dags att sätta punkt för gott. Men finns den tysta om alla andra skriker för full hals medan massmedia mal ner det sista av människans fria tankar.
Det vilda, galna, var är du?