Krönika av Håkan Pettersson
» Startsida krönikor

Novembermåndag

Trädets nakenhet utanför köksfönstret får mig att huttra till. Skinnarviksberget är lika tomt på utkiksspanare som natten på sol.

- Vad fan gör jag här i den här satans vintern?

Janne ser lugnt småflinande upp på väggklockan och hummar.

- Ja, du skulle ha på Gotland vid det här laget. Inte för att jag vet om det är mycket varmare där så är års.

- Kan jag hjälpa att färdtjänstbussen hade bromsolja i tanken? Det finns tack och lov en
kvällsbåt.

Jag hugger in på omeletten, ser på vattenglaset och begriper att det här är en novembermåndag. Mitt åldriga skämt om att det inte kan vara tristare än en måndag i den grå november är här med sin dova slippriga tomhet. är botten nådd och livssyret är slut. Den ödsliga kyrkogården är här med sin svala doft av förintelse.

Dagen sipprar fram ur tillvarons sirapsflaska och till sist sitter jag i en taxi på den nya motorvägen till Nynäshamn. Mörkret tränger sig mot bilens rutor och pressar min själ samman till en mörk intetsägande kvidning.

- Godkväll och välkomna till Destination Gotland.

Jag nickar till Janne att ta upp min laptop och mumlar att han kan gå och hämta kaffe.

- Ska du skriva eller se på film?

- In med Det sjunde inseglet. Vi stävar mot Bergmanland även om det är i norsk ägo numera.

När jag drar in den bekanta ljuvliga Gotlandsluften inser jag att överfarten faktisk var uthärdlig med två filmers hjälp. Och tammefan, där är en färdtjänstbuss. Hade jag inte beställt en taxi?

- Hej, är ni Pettersson? Kan han gå några steg för det fanns inte några vanliga bilar så jag har en buss. Jag kan givetvis hjälpa till för jag brukar köra såna som han. Förresten är min fru sjuksköterska.

Jag ser vädjande upp i den svarta gotländska himmelen.

Snälla, låt det snabbt bli tisdag.