|
Bokrecension april 2007
Orhan Pamuk – Snö
En poet och författare som jag ska väl läsa årets
Nobelpristagare, det var min tanke när jag öppnade den här
boken.
Snö är en politisk roman som utspelar sig vintern 1992 i staden
Kars i Turkiet. Hit kommer Ka, poet med tolv år i exil i Tyskland
i bagaget. Han vill träffa en tidigare flickvän och har samtidigt
ett uppdrag att för en tidning skildra den våg av självmord
som begåtts av unga kvinnor i staden. Det är ett väldigt
pulsande i snö som gjorde mig trött och jag la i från
mig boken många gånger men min envishet tog mig igenom snödrivorna
och boken med viss behållning.
Tidigare recensioner
Mars - Christy Brown
Februari - Kjell Eriksson
januari - John Ajvide Lindqvist
december - Ingmar Bergman
november - Ira Levin
oktober - Per Anders Fågelström
september - Eva Dahlgren
augusti - Gellert Tamas
juli - Bob Dylan
juni - Klas Östergren
maj - Joseph Heller
april - Dave Eggers
februari - Ulf Lundell
januari - Johan Nordansjö
december - Bob Hansson
november - Hjalmar Söderberg
oktober - Väinö Linna
september - Marlo Morgan
augusti - Olof Lagercrantz
juli - Douglas Coupland
juni - Bodil Malmsten
maj - Stephen King
April - Sebag-Montefiore
Mars - Charles Bukowski
Februari - Jan Guillou
Januari - Franz Kafka
December - Håkan Nesser
|
