|
Bokrecension augusti 2008
Ulf Lundell – Vädermannen
Den här boken är för såna som jag, Lundells trognaste
fans. Det är en redogörelse från herr Lundells liv nu.
Jag tvivlar starkt på att den går till litteraturhistorien.
Det känns inte bra att skriva det, men så är det.
En 57 år gammal konstnär drabbas av en kreativitetskris inför
en utställning. När han inte försöker måla hänger
han sig åt praktiska saker på gården.
Jag blir trött när två gamla kompisar kommer och hälsar
på, en författare och en rocker. Det här greppet att Lundell
tar in alla tre konstarter som Lundell själv sysslar med måste
jag erkänna känns tjatigt efter ett antal böcker med samma
yrkespersoner.
Det sägs kloka saker om det svenska samhället som urholkats
mer och mer.
Jag gillar också beskrivningarna av kvinnor i alla åldrar.
Den är ohämmad och mycket kärleksfull.
Du Uffe, du ska nog ägna dig åt musik och låttexter,
det är du bäst på. Jag ser fram mot höstturnén.
Tidigare recensioner
juli - Lapidus
juni - Strindberg
Maj - Stig Claesson
april - Christopher O'Regan
mars - Anders Paulrud
februari - Klas Östergren
januari - Mark Haddon
december - Klas Östergren
november - Mark Haddon
oktober - Liza Marklund
september - Ulf Lundell
augusti - Stieg Larsson
juli - Klas Gustafson
juni - Håkan Nesser
maj - Mario Puzo
April - Orhan Pamuk
Mars - Christy Brown
Februari - Kjell Eriksson
januari - John Ajvide Lindqvist
december - Ingmar Bergman
november - Ira Levin
oktober - Per Anders Fågelström
september - Eva Dahlgren
augusti - Gellert Tamas
juli - Bob Dylan
juni - Klas Östergren
maj - Joseph Heller
april - Dave Eggers
februari - Ulf Lundell
januari - Johan Nordansjö
december - Bob Hansson
november - Hjalmar Söderberg
oktober - Väinö Linna
september - Marlo Morgan
augusti - Olof Lagercrantz
juli - Douglas Coupland
juni - Bodil Malmsten
maj - Stephen King
April - Sebag-Montefiore
Mars - Charles Bukowski
Februari - Jan Guillou
Januari - Franz Kafka
December - Håkan Nesser
|
