Bokrecension februari 2005

Jan Guillou Den demokratiske terroristen

Jag har svårt för Guillou, det har alltid varit så och kommer alltid vara så. Han sitter där med uppkavlade skjortärmar och vet. Det får jag gåshud av, fy fan. Några filmer med den svenska James Bond, Karl Hamilton, har jag sett med en grimas. Jag läste Ondskan för något år sen och den var till min förvåning helt okej. Så jag undrade hur allt började med Hamilton. Och om den är lika bra skriven som Ondskan så... Tyvärr hade inte biblioteket den första boken inne så det blev den andra om den svenska hemliga agenten Hamilton, Den demokratiske terroristen. Det börjar med att Hamilton är hemma. Han vänta på uppdrag och tränar. Själv blev jag väldigt sugen på skivstång och hantlar. Köpte till och med en motionscykel. Så om ni vill komma i form till sommaren - läs den här boken. Efter ett antal sidor och träningspass senare kommer uppdraget. Det blir Hamiltons uppgift att lånas ut till det västtyska författningsskyddet för att som infiltratör knäcka en terroristorganisation. Det blir en hel del ”pang pang”. Jag måste erkänna att Guillou kan en hel del om vapen. Det blir nästan skrattretande mycket vapenbeskrivningar. Guillou och andra kanske tänder på vapen men det gör definitivt inte jag. Hur det slutar kan ni lista ut eller läsa boken.
Den demokratiske terroristen får fem råttor av tio.

Tidigare recensioner
Januari - Franz Kafka
December - Håkan Nesser